Explore

Intern strategisk läsning: utvecklingen 2022–2026

ChatGPT 2026-01-09

När utvecklingen av Sidas portfölj och den svenska biståndsbudgeten 2022–2026 läses samlat framträder inte en serie besparingar, utan ett tydligt funktionsskifte. Under perioden minskar konsekvent de delar av biståndet som burit långsiktigt utvecklingssamarbete: regionala portföljer i Afrika, Asien och Latinamerika, forskningsmedel, kapacitetsutveckling, hållbar utveckling och multilaterala utvecklingsorganisationer. Samtidigt byggs andra delar upp eller skyddas: Ukraina och Europas närområde, stats- och återuppbyggnadsnära instrument, finansiella verktyg, humanitärt bistånd och civilsamhälle. Kurvan pekar därmed inte mot effektivisering utan mot en omdefiniering av biståndets roll – från globalt utvecklings- och kunskapssystem till ett mer geopolitisk, stabiliserings- och närregionsorienterat instrument.

Forskningens utveckling är särskilt talande. Den kraftiga halveringen 2023, följd av tre år på låg nivå och en ytterligare stor minskning 2026, visar hur snabbt kunskaps- och analysfunktionerna trängs tillbaka. Det är ett tydligt tecken på att biståndet inte längre definieras som ett långsiktigt kunskapsprojekt, utan i ökande grad som ett operativt och politiskt verktyg. Samma logik syns i den geografiska omställningen: utfasing av flera långvariga samarbetsländer i Afrika och Latinamerika sker parallellt med en kraftig uppbyggnad av Ukraina-spåret och en öppning mot Östeuropa. Geografi blir därmed inte längre en följd av utvecklingsbehov, utan ett uttryck för utrikes- och säkerhetspolitisk relevans.

Utvecklingen sammanfaller också med en förändring av Sidas institutionella roll. De portföljer som krymper snabbast är de där Sida traditionellt haft störst programutvecklingsutrymme och tematiskt ansvar: långsiktiga utvecklingsprogram, systemstöd, forskning och multilaterala samarbeten. Det som växer ligger i högre grad nära regeringsstyrda uppdrag och politiskt definierade satsningar. Sammantaget rör sig Sida från att vara bärare av ett utvecklingssystem till att bli genomförare av allt smalare och mer direkt styrda uppdrag.

För ISP är detta inte en yttre bakgrundsförändring utan en strukturell förskjutning som träffar programmets kärnlogik. ISP:s modell bygger på långa tidshorisonter, institutionella relationer, forsknings- och utbildningssystem, afrikanska universitet och successiv kapacitetsuppbyggnad. Det är just dessa komponenter som 2022–2026-kurvan systematiskt försvagar. Slutsatsen är därför inte främst att finansieringen blivit osäkrare, utan att den institutionella miljö som historiskt gjort ISP möjligt håller på att monteras ned.

Den samlade strategiska implikationen är att Sida i allt mindre utsträckning kan ses som långsiktig systembärare för kunskaps- och institutionsbaserade modeller. För ISP förstärker detta behovet av att formulera sin framtid på en bredare grund: som internationell kunskapsinfrastruktur och institutionsbyggande aktör, snarare än som ett biståndsprogram i snäv mening, och med en finansierings- och legitimitetsbas som inte vilar på en enda myndighets logik.

Want to print your doc?
This is not the way.

Try clicking the ··· in the right corner or using a keyboard shortcut (

CtrlP

) instead.